Jag saknar det gamla lite grann. Jag trivs i skolan och sådär, det är inte så. Men jag kommer på mig själv med att sakna människorna i KS lite då och då. Det var så många underbart fina människor där, och nu håller jag på att tappa kontakten med hälften av dem. Trots att en del finns ett plan ifrån mig, så tappar vi det som vi hade förut. Men vad ska jag göra åt det? En fika eller en filmkväll en gång varannan månad räcker inte.

Det är meningen att det ska vara såhär. Jag kommer alltid behöva fajtas med saknad och längtan. Men jag kommer aldrig vänja mig vid det.

Jag antar att det enda jag ville komma fram till var att jag saknar er.

oj, nu kom det visst en tår också..