Idag fick jag en komplimang från en främling, som sa att jag var söt. Jag svarade tack, och sedan försökte han få igång ett samtal genom att analysera saken jag lutade mig mot. Han konstaterade att man varken satt eller stod på den, utan man lutade sig mot den. Jag mumlade ett svar och tittade förtvivlat efter bussjäveln, men inte fan kom den. Utan där stod jag, med en främmande 40-årig kille som desperat försökta konversera. Han tog upp sitt-stol-luta-saken igen, men istället för att bara konstatera så valde han denna gång att demonstrera. Mannen hoppade upp och satte sig, och berättade för mig att man faktiskt kunde sitta på den också. Wow, tänkte jag men svarade att jag föredrog att luta mig. Han hoppade genast ner och sa genast att han höll med mig. Bussen kom.

Kunde inte denna man vara en 17-årig snygg kille? Nej, det var en desperat 40-åring som var mer nervös än Charlotte Perelli var i Eurovision förra året.