Petra var här.


Varje gång jag är ute och det har snöat på nytt så markerar jag att jag har varit där. Det känns bra att göra det, jag gör alltid det om jag har tillfälle. Jag minns att jag gick på en nyasfalterad väg en gång. Då sprang jag till sidan av vägen där det inte lång några stenar utan bara gegga. Där i kladdet ritade jag en smiley, nu finns den där för evigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback