Hemkommen efter en längre Vistelse på landet än vanligt. Det tog ett tag men till slut accepterade jag att datorn inte var en tillgång förutom när jag gjorde ett par copy-paste arbeten åt pappa. Mobilen plingade vilt till en början, men efter ett tag orkade jag inte bära med mig den hela tiden.

Jag lyckades vänja mig vid att gå upp runt 9-10 på morgonen, äta lite frulle och kanske så småningom ta ett dopp i havet innan jag la mig i solen eller sökte skuggan inomhus. Jag har aldrig varit mycket för sol, utan höll mig rätt mycket inomhus förutom när jag och Lina låg och pressade de dagar som hon spenderade med mig där ute. Vi åkte även till Nämdö för att äta lite mat innan vi hade två nätter ensamma i huset. Kvällarna tillbringades med onyttigheter och b-skräckfilmer på 6:an, samt ett par nakendopp när solen gått ner.

Jag vande mig vid stillheten som var där ute, det kalla men samtidigt varma vattnet, den stekande solen och den svala vinden, myggbetten som kliade något fruktansvärt de varma nätterna, allting som inte är likadant hemma. Det slog mig igårkväll att jag skulle vara hemma någon dag nu, och en sekund senare susare allting jag såg förbi i 110 km/s och jag blev oerhört stressad. Reality. Utseendefixering och granskande blickar, blä.