Vi spelade ju in lite av filmen idag, och ska fixa det sista imorgon. Det var verkligen jättesvårt att hålla sig för skratt när Anna utbrister "Gud vad jag älskar den magiska penhållaren" och langar fetaste smilet. Jag är överlycklig över att det inte är jag som ska bli filmad, jag och film funkar inte riktigt tillsammans.

Jag försöker fortfarande smälta att min syster har visat en film på mig för hela våran vänskapskrets. En film på mig, med mustash - klädd i kostym och hatt. På filmen dansar jag till Michael Jackson. Jag dör. Observera att det här var år 2003, jag förstår inte hur jag kunde göra något sånt - jag hade inte något vett alls i huvudet.