Jag är klen, jag har ingen kämparglöd, ingen livsglädje, ingenting. Jag klarar inte av någonting, jag är en egoist som bara tycker synd om mig själv. Jag faller och ligger kvar, istället för att ställa mig upp igen, sån är jag. Och tragiskt nog kommer jag förbli så. Jag pallar inte, den minsta skiten som kommer nu gör att jag ger upp. Det finns folk som har det så jävla mycket värre, och ändå är det jag som sitter här och mår bajs. Det ska inte vara så, men jag har ingen livsglädje längre