VILA I FRID.

Det gamla flyger förbi lite då och då, jag borde nog inte må såhär över det. För jag är knappt inblandad. Men du är död. Jag skulle säkert aldrig mer träffa dig, men du skulle vara vid liv. Du skulle inte vara död, och jag skulle kunna glömma allting. Jag skulle inte må såhär. Alla dessa om, om du inte vore död. Jag känner mig som Anders som tänker om hela tiden, men tänk om! Vad skönt det skulle vara. Själva chocken är det som tar mest, du är lika mycket i mitt liv nu som du skulle vara om det inte hade hänt. Du var knappt i mitt liv innan ändå. Så varför känns det? Men allting känns, allting inom ämnet död känns. Ingen lämnas oberörd. Jag tänker på dig varje dag, det gör jag. Jag kommer aldrig ifrån det, och jag vill nog inte det heller. Jag skulle få dåligt samvete om jag inte tänkte på dig. Det känns bara så konstigt att träffa dig, flera gånger, och utan förvarning så existerar du inte längre.
Jag tänker på dig.

förlåt, jag behövde bara skriva av mig lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback