Nu har jag precis kommit hem efter en nattpromenad från Lina. Jag var hos henne från typ 9 :) Vi kollade på Bert och hade det trevligt. Satt även med dem under middagen och när de var färdiga satt vi kvar och pratade. Helt plötsligt knackar det på rutan(jag sitter närmast fönstret) och Lina vinker lite smått. Jag hänger inte med eftersom jag höll på och pratade och när jag vänder mig stå Emil typ 10 cm från mitt ansikte. Jag skriker rätt ut och tar upp armarna sådär som bröderna fluff gör när Flint-kalle kommer. Eller jag skrek inte, jag brölade. Det lät riktigt komiskt, men jag blev så otroligt rädd. Det är så typiskt mig att bli rädd för saker som jag redan vet är där! Någon kan stå precis framför mig och säga att dom ska skrämma mig, jag blir ändå jätterädd. Vi skrattade i alla fall gott efter det.