Det blev mer än "ett par timmar" men aja :) Idag var jag och Anders i stan för att tjacka julklappar, men den lille skiten hade inte några pengar med sig :) Vi gick runt där, och jag kom faktiskt hem med en julklapp! När vi var på Åhlens City ropade de i högtalarna "De som vill träffa Börje Salming, gå till herrunderkläderna, plan 3. " man såg hur Anders sken upp, och vi begav oss dit. Vi ställde oss i kön och kom därifrån med en varsin autograf och ett leende på läpparna. Sen begav vi oss till Derbyshoppen, där Anders visade sitt hjärta. Och du, får du inte brödrosten så blir till och med jag ledsen, för den är så jävla ball.

Egentligen är det konstigt att man blir så uppspelt när en kändis är i närheten. Jag tycker det känns rätt fjantigt att de ställer sig vid ett bord med bilder på sig själva och en penna i handen, i väntan på att folk ska komma fram. Men börje har ändå åstadkommit någonting, NHL är ingen liten grej. Det är så mycket ballare att träffa Börje Salming än typ Carolina Gynning som är känd för sina bröst och korkade kommentarer. Så visst är jag lite stolt över min bild där Börje kladdat med silverpenna.

Ikväll blir det en hemmakväll, tycker det var länge sen. Typ. Var nyss på LIDL och köpte lite godis, vi hade ingenting hemma. Mötte Andreas på vägen, som var helt förtvivlad över hur förbannat kallt det var. Jag kände mig jätteglad när jag gick där, ett leende på läpparna hela vägen. Lyssnade även på musik, och när jag är glad blir jag så himla konstig när jag har musik. Jag börjar sjunga med inlevelse högt och ljudligt (jag var ensam, typ). Måste ju säga att mina musikaliska förmågor som komemr ut ur munnen inte är särskilt bra, men sjunger jag ut så låter det ju klart bättre än annars. Synd bara att jag aldrig sjunger ut när jag väl ska sjunga inför folk, tyvärr guys ni kommer aldrig får höra mig sjunga i världsklass. Tror däremot att det inte är i världsklass någon gång :)