Nu är jag här igen, men bara ibland...

Har ni någon gång kännt att ni går omkring med en slas bubbla runt huvudet. På bubblan är det ritat som ett STORT smile på, så att alla tror att man går runt och är jätteglad, när man egentligen bara vill vara ledsen. Och när man kommer hem och är ensam, då spricker bubblan och man mår piss.
Och man är inte heller riktigt säker på varför man mår såhär, man bara gör det. Såklart så är inte alltid leendet fejk, men vissa dagar. För en stund kan man komma på allt roligt med livet och på de sättet må mycket bättre, men sen kommer man på något negativt och då brister allt igen. Man fattar ingenting, det bara händer, så himla onödigt när man egentligen kan glädjas så himla mycket åt det man har, för oftast har man väldigt mycket!

Welcome to my life .